Om någon bara kunde förstå hur mycket jag saknar basketen.
Hur mycket jag saknar den där känslan av att kunna göra en layup utan att bli lite yr.
Att kunna vara med laget och träna utan att få panik och bli svimm färdig.
Att bara få ställa mej på plan och andas och skjuta ett ända skott känns så himla bra.
Mår så bra av det.
Att bara få kunna stå på plan ibland då och då och skjuta lite skott e jag tacksam över men det finns ändå alltid ett MEN. Måste försöka komma tillbaka till mitt riktiga jag, kämpa gör jag varje dag. Mitt mål ska jag nå. Det e bara så.

Var iallafall och sköt lite skott på plan efter middan osså kom även uros och lirade med mej sen även Sebbe. Så chillade med de och kom hem för enstund sen ska ta och fika nått så peace!