Jag är ledsen på mej själv.
Jag är arg på mej själv.
Jag är sur på mej själv.
Jag tar för mycket föregivet.
Det är klart, vi alla tar jävligt mycke saker förgivet. Men jag gör misstag på misstag även fast jag sagt att inte göra det igen, varför? Men ja jo så är ju de flesta.
Men Jag måste sluta ta saker förgivet. Folk förgivet. Basketen tog jag förgivet. Varför gjorde jag det? Tankarna tar kol på mej. Varför gjorde jag inte si å så? Varför gjorde jag som jag gjorde? Om jag bara kunde få gå tillbaka i tiden så skulle jag spelat med hela mitt hjärta. Men nu? Nu är det försent. Gjort e gjort, det som hänt har hänt och det finns mycket jag kan göra åt saken, MEN alltid ett men... Det e så svårt... Svårt å ändra på tankar, svårt å ändra på beteenden. Men de e de, livet e ju så, det e tufft. Men som en god vän en gång sa, ge aldrig upp.