Drömmer om vem man skulle vilja va, glömmer vem man är, de vill veta vart du ska framför vart man är.
Det du har blir till det du hade och det ända som är värt då blir en skuld man bär på. Svävar bort i mina tankar allt för ofta, vet att jag kan ha svårt att softa. Tog avstånd från mitt eget kött och blod för jag fick nog av lögnerna,
jag dog inombords du e ändå min familj du e mitt ansvar va fanns kvar tomma sms och missade samtal.
Ångesten jag bär den, den väger har lång väg å gå.
Men bara dej själv kan du ta hand om, va dej själv och blicka framåt, det som hänt har hänt önska dej mycket framgång.
Jag vet att jag har varit frånvarande men allting som jag gör jag gör det för er, vi e familj och inget kan ändra på det de e va de e.