Det är alltid de finaste människorna som tas ifrån oss för snabbt... Christian var så go hjärtad vilket många redan vet om men för er som inte vet så ville han bara alla väl. Han ville visa oss ungdomar den rätta vägen han ville lära oss vad som var rätt och fel han vill alltid vårt bästa. Han fanns alltid för mej när jag ville prata när jag inte mådde bra märkte han det och frågade alltid hur det var. Han kunde få mej skratta och a glad även fast jag var hur arg/sur/ledsen osv som helst. Önskar jag kunde få träffa han igen. Eller iallafall bara få se han, bara se han sitta ner och göra de där konstiga grimaserna han alltid gjord när jag var irriterad... Bara höra han säga "shabba" och "jalla" och höra han skratta en sista gång... Men det jag måste tänka nu är att leva upp till det han försökte lära mej, det han alltid sa till mej att livet går vidare så äre bara man måste vara stark. Jag måste vara stark. Christian kommer alltid vara med mej han var mer än en fritidsledare för mej han var som min morbror han ställde jämt upp för mej, bästa Christian. Han sa att alltid när jag mår dåligt ska jag säga detta: Gud giv mej sinnes ro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan, och förstånd att inse skillnaden.

Vila i frid bäst och älskade Christian<3