Det är tungt.

Brukar kolla på bilder på han och bara tänka att det fortfarande inte kan va sant att han verkligen är borta. 

Fyfan... Det är sjukt hur snabb döden kan vara.

Christian var en fridisledare på ljusnadens fritidsgård, där jag och alla andra av mina vänner här i ljusta jämt brukade och brukar hänga. 

Jag kunde prata med Christian om allt! Han fanns alltid där för mej, han tröstade mej och hjälpte mej. 

Han hade inte jobbat på några veckor tror jag, det var lite skumt. Han var tydligen sjuk eller något sånt... Sen så en fredagskväll så tänkte jag dra till gården en sväng och hade även tänkt "undra om Christian är där så jag kanske äntligen kan få prata med honom lite". Men den där fredagen så innan jag skulle äta middag så kollar jag instagram. Jag ser en bild. En bild med en bild på Christian i en ram på ett bord. Jag ser att under bilden står det något som fick mej att förstå att vi förlorat en fin själ. 

Först trode jag det var ett skämt, jag kunde inte ta till mej det. Men sen fick jag panik och ringde han som hade lagt upp bilden och frågade varför han lagt upp bilden och skrivit som han skrivit, var det sant? 

Han berättade då att det var sant. Jag satte mej i trappan hos mej och kunde knappt svara. Kände mej typ stum blev så chockad. Började gråta och skaka och la på. Skyndade mej och sprang till gården gråtandes. När jag kom dit så var det tyst, ovanligt tyst och ljus var tända. Bilden på Christian i den där ramen stod på ett bord och ljus bredvid. Jag satte mej vid ett bord och bara grät och grät.

Helt sjukt, fyfan vilken känsla... Usch.

Jag och mina vänner har våra aningar om varför han dog, men vi får inte veta helt 100 av resten av personalen på gården såklart. Vill inte skriva vad mina aningar är här på bloggen heller. Men det är så sjukt  sjukt sjuuuuukt jobbigt att inte få träffa Christian nå mer. Så jobbigt att inte få höra han skämta, skratta och trösta. Jag såg han som min morbror. Han var en av dom bästa jag kände. Saknar han enormt mycket.