Stuck.

Ibland så ser jag på mej själv och undrar var jag är på väg, 
inuti mej själv det känns som jag gått isär, 
men jag vet att allt har väll en betydelse finns ingen här inne som kan skapa en förnyelse. 
Det är väl kört nu, finns ingen räddning, jag svär det är försent för att prata om förändring. 
Det ända vi kan göra nu är att vänta på bortgång. 




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback