Jag gick sedan in på fb och kollade lite så såg jag en bild om basket. 

Texten på bilden slog mej såååå hårt. 

Så jag satt där som ett litet barn på bussen och bara grät. 

Det kändes skönt att få gråta ut med skön backinthedays musik i öronen. Jag fick tankarna, "vad håller jag på med?" "Vad har hänt med mej?" "Vart har den glada baskettjejen tagit vägen?" 

Ja på riktigt vad hände? 

Jag vill kunna gå tillbaka i tiden och fixa aaaaaallt men jag vet att det inte går. Det ända jag kan göra är att göra dom dagarna som väntar mej alltså framtiden bra. För bakåt kan jag inte och borde jag heller inte gå. Måste bara blicka framåt.